En fas så här års

Nu har vi kommit till den fasen då vi inväntar förkylning om vi nu inte redan fått den. Vi har kommit till den fasen då vi blir publik till träden som klär av sig, mitt framför oss. Vi har kommit till den fasen som vi förknippar med färgen grå & ordet tristess. Jag tror vi har en gemensam benämning på denna fas, nämnligen höst. Faktiskt, enligt mig behöver denna miniepok inte förknippas med missnöjdhet & depressioner. Den kan ju faktiskt förvandlas till någonting bra & en mysfaktor som heter duga. Tänd ett ljus, ät salta katten & pimpim, dra ner gardinen till hälften & var glad att du inte har större problem än förkylningen.

Under mitt upphåll

Sommaren har varit över all förväntan. Den innehåller mer än vad jag egentligen kan begära. Under mitt uppehåll har jag levt ordentligt & mitt liv har tyckt om mig. Mitt liv har varit snällt mot mig. Jag har varit mycket tillsammans med Robin. Vi har hunnit besöka tre olika länder & alla tre har varit goda vänner med medelhavet. Jag har varit i Spanien, Magaluf med min vänner & alltihopa ihop som en underbar föjd av studenten & så vidare har bildat en riktigt tiopoängs-sommar.

Jag tar tillbaka mitt hejdå

Jag kan inte bara sluta skriva, det går inte. Det finns för mycket jag vill få ur mig oavsett om det handlar om min dag som rimligtvis ser ut som gårdagen eller om det handlar om djupare livsfunderingar. Jag vill iallafall vända denna blogg till någonting bra, för jag har längtat efter att få skriva i den, att få skriva av mig. Så, jag tar tillbaka mitt hejdå!