En fas så här års

Nu har vi kommit till den fasen då vi inväntar förkylning om vi nu inte redan fått den. Vi har kommit till den fasen då vi blir publik till träden som klär av sig, mitt framför oss. Vi har kommit till den fasen som vi förknippar med färgen grå & ordet tristess. Jag tror vi har en gemensam benämning på denna fas, nämnligen höst. Faktiskt, enligt mig behöver denna miniepok inte förknippas med missnöjdhet & depressioner. Den kan ju faktiskt förvandlas till någonting bra & en mysfaktor som heter duga. Tänd ett ljus, ät salta katten & pimpim, dra ner gardinen till hälften & var glad att du inte har större problem än förkylningen.

Under mitt upphåll

Sommaren har varit över all förväntan. Den innehåller mer än vad jag egentligen kan begära. Under mitt uppehåll har jag levt ordentligt & mitt liv har tyckt om mig. Mitt liv har varit snällt mot mig. Jag har varit mycket tillsammans med Robin. Vi har hunnit besöka tre olika länder & alla tre har varit goda vänner med medelhavet. Jag har varit i Spanien, Magaluf med min vänner & alltihopa ihop som en underbar föjd av studenten & så vidare har bildat en riktigt tiopoängs-sommar.

Jag tar tillbaka mitt hejdå

Jag kan inte bara sluta skriva, det går inte. Det finns för mycket jag vill få ur mig oavsett om det handlar om min dag som rimligtvis ser ut som gårdagen eller om det handlar om djupare livsfunderingar. Jag vill iallafall vända denna blogg till någonting bra, för jag har längtat efter att få skriva i den, att få skriva av mig. Så, jag tar tillbaka mitt hejdå!

HEJDÅ!

www.bilddagboken.se - sofiapeterson

Vackraste jag sett ...

Förlåt, men jag har inte riktigt tid med dig just nu & du är inte så rolig heller. Jag har tröttnat helt! Det är inte lätt när det är svårt, men bloggen .. jag tillfredställs inte av dig!

Värt att påpeka är iallafall att jag har fått min efterlängtade dator nu!
Du är så vacker, det vackraste jag sett nästan .. eller nja, rätt stelt men ändå.

Stadium, TR

Färdigblippat på Stadium & nu sitter jag på TR. Skulle vara skönt med ett fotbad ( Denise, du har inspirerat mig ), lite duntäcke och hot choklad! Over and out.

På min studentmottagning ...

Sofia Peterson
5 juni - 2008

Det är intressant att se tillbaka & verkligen minnas hur stor man tyckte att man var, hur odödlig man var & för att inte tala om hur mycket man trodde att man visste, om så mycket. Kommer jag då även om några år att se tillbaka på mig själv som jag är nu & inte begripa hur jag kunde tro att jag var så erfaren? Frågan är väl egentligen när man blir tillräckligt gammal för att på det mest exakta och korrekta sätt, veta hur man ska hantera precis allting man möter.

Antagligen aldrig!

Mina tre år på gymnasiet har varit strålande, men samtidigt likt en berg & dalbana. Jag har i alla fall lyckats med att aldrig ramla av denna, trots att svängarna ibland kommit lite för fort & lite för tvärt. Jag väljer att se på det likt: "det finns inga nedgångar, bara kommande uppgångar"
Mycket har hänt mig, mycket har jag fått kämpa med, oftast motstridigt. Men, någon dag skall jag tacka dig Pappa. Världens bästa Pappa, som för övrigt utlovat mig en bärbar dator för fina studieresultat. Jag är rädd att det blir du, jag & ditt bankomatkort,

iklädda fartränder, med destination city.

Mycket mycket roligt har också hänt. Saker som nu blivit till minnen som jag vill bära med mig med ett leende. Jag ser min tid som gymnasieekonom som riktigt lyckad. Jag har trots allt hela tiden försökt att se det positiva i det negativa & detta är även, helt klart mitt måtto.
– Om tio år är jag socionom, jag ska inte bli korvförsäljare som jag ville då jag var liten. Har insett att det kan bli svårt att finansiera mitt liv på det, trots att jag tyckte att det såg så himla roligt ut då jag var en naiv, ovetande 5-åring.
– Om tio år kommer jag antagligen till eran stora förvåning vilja åka till ett, kanske till & med mitt egna landställe.
– Om tio år har jag barn, kanske till & med två underbara tvillingar. Detta tack vare unika gener från min farmor. Dock har jag hittills endast märkt av de gener som gjort att jag inte blivit mer än en tvärhand hög. Men Farmor, det är okej. Du är förevigt förlåten. När jag blir stor vill jag bli som dig & din underbara andra halva Farfar. Ni är ett av de vackraste paren jag sett någonsin. Du gjorde ett riktigt kap älskade Farmor.

Jag tycker mig varit en relativt lydig dotter, Mamma, håller du inte med mig?
Även om du gör det eller inte, ska du i alla fall veta att du är min bästa vän och jag kommer, likt jag lovat komma till dig på ålderdomshemmet om 50 år, bjuda dig på mjölkchoklad med luftbubblor i. Om du har skött dig, kanske till och med en skumbanan.
Jag kan inte ana hur mycket som väntar mig, jag vet bara att jag ser fram emot det, riktigt mycket. Jag har världens underbaraste syskon som jag ska ha vid min sida hela livet, jag vet vilka som är mina vänner och jag har en svärmorsdröm, en svärfarsdröm till pojkvän. För att tillägga, då inte bara för att han är AIK: are. Du var nämligen vändpunkten i mitt liv.

Det känns som att mitt liv är fullkomligt komplett. Jag uppskattar det jag har & jag saknar ingenting egentligen, bortsett från lilla Mormor som tyvärr men förståeligt nog inte orkade komma ikväll. För övrigt var det du, Mormor, som lärde mig alla färgerna, minns du det?
Jag vill att ni alla fall att ska veta, min gudmor Ewa, Lena (med min humor) och du rent ut sagt unika faster Agneta, att ni är väldigt speciella för mig. Bengt och Erik med jätte fina familjer, kusiner & så vidare & så vidare … Ni gör denna släkt till den bästa någonsin.

Jag tror mig inte vara alltför gammal, jag erkänner, jag är inte alltid odödlig och jag vet väl kanske inte allting om allt. Men, jag upplever nu känslan av att maximalt rymmas med alla positiva känslor som finns, i hela världen!